Höjd ersättning till arbetslösa och sjuka och en stark allmännytta är också smörjmedel i ekonomin, skriver vänsterledaren Lars Ohly .

Det är inte giriga direktörer eller generösa bonussystem som orsakat finanskrisen. Det är inte heller för låga räntenivåer.

I stället handlar det om grundläggande fel i det ekonomiska systemet som förvärrats av marknadsfundamentalism och nyliberal ekonomisk politik.

    Marknadens jakt på kortsiktig vinstmaximering har lett till att långsiktiga och hållbara investeringar fått stå tillbaka. Att skylla finanskrisen enbart på girighet, som Anders Borg verkar göra, är ytligt och okunnigt. Girigheten hos de styrande är bara en logisk följd av kortsiktigheten i systemet.

 Till politikens skuld hör att den abdikerat till förmån för marknaden. Alltför många politiker och ekonomer har trott på marknadens självreglerande förmåga. Denna närmast religiösa föreställning har väglett i princip alla centralbanker. Inom det EU som nu omhuldas av allt fler partier är denna marknadsfundamentalism till och med upphöjd till lag.

 Ett exempel på politikens abdikation är att penningpolitik numera inte bestäms av folkvalda utan är underställd en sorts "expertvälde" som inte har några demokratiska drag.

 Penningpolitiken skall skötas av en riksbank som uttryckligen inte får ta någon hänsyn till folkvaldas åsikter eller demokratiskt fattade beslut. Att inte kunna utkräva politiskt ansvar över penningpolitiken är oförenligt med grundläggande demokratiska principer.

 Det pensionssystem som högern och socialdemokraterna sjösatt i Sverige – och som nu accepteras av miljöpartiet – bygger på samma marknadsfundamentalism. Vi har blivit beroende av finansmarknadens aktörer för att värdet på vår intjänade lön i form av pension ska få oss att överleva ålderdomen.

 Kombinerar man denna marknadsliberalism med en orättvis fördelningspolitik förvärras situationen än mer.

Med stora skattesänkningar för högavlönade har högerregeringen sett till att en större andel av kapitalet i samhället gått till spekulation istället för till samhällsnyttiga investeringar. Samtidigt försämrar regeringen för dem som har minst vilket minskar efterfrågan på varor och tjänster i samhället.

 En stor och robust välfärdsektor är ett skydd mot spekulativt slöseri. Att den dessutom har som huvuduppgift att garantera människor trygghet och en skälig levnadsnivå i svåra situationer utgör en stabiliserande faktor vid ekonomisk nedgång och kriser.

 För att minska krisernas omfattning är det därför bra politik att höja ersättningen till arbetslösa och sjuka.

Under en lång följd av år har antalet hyresrätter minskat i förhållande till antalet villor och bostadsrätter. Samtidigt har hyressättningen marknadsanpassats och hyrorna höjts. Detta har lett till att fler tvingats skuldsätta sig för att kunna bo samtidigt som allt fler saknat möjlighet att alls efterfråga en bostad.

 Därmed har också rörligheten i samhället minskat, något som är extra allvarligt i en lågkonjunktur när människor ibland måste kunna flytta för att få jobb.

 En stark allmännytta med många hyresrätter till låga hyror är ett smörjmedel i ekonomin som stabiliserar och minskar krisernas omfattning.

 Det behövs också utbildningssystem som står öppna för fler och goda möjligheter till utbildning och fortbildning vid arbetslöshet. Istället ser vi en högerpolitik som rustar ner och stänger utbildningsvägar för människor.

 Regeringen verkar tycka att gemensamt ägande är dåligt av princip. De borgerliga partierna och miljöpartiet vill sälja så mycket de kan av våra gemensamma tillgångar. Även socialdemokraterna har haft sådana utförsäljningar på agendan.

 När staten minskar sitt ägande ökar spekulationsekonomins omfattning. Planerna på utförsäljning av SBAB och Nordea måste därför omedelbart avbrytas.

 Vi behöver starka offentliga aktörer på finansmarknaden. Det gemensamma ägandet av Nordea bör därför öka.

 Vi behöver nu stimulera efterfrågan i ekonomin genom att satsa på dem som avstått från att gå till tandläkaren eller frisören för att de inte haft råd. Det är den ensamstående, deltidsarbetande mamman som måste få möjlighet att köpa en ny vinterjacka och nya skor till ungarna, inte de redan rika som vill ha mer pengar till spekulation.

 Rättvisa är produktivt och kan rädda oss ur den annalkande låg­konjunkturen.

 Lars Ohly , Partiledare (v) 

Uppdaterades: 10 okt 2008