Beslutet om att acceptera lönesänkningen är ett brott mot det fackliga löftet och riskerar att aktivera en lönesänkarspiral för andra branscher som kanske inte har en effektiv/lönsam produktion. Normalt sett ska dessa företag slås ut och arbetskraften föras över till de effektiva företagen med bättre villkor.

Samtidigt måste man betrakta högerregeringens förda arbetsmarknadspolitik som den bidragande orsaken till denna eländiga situation. När man chockhöjer a-kasseavgiften med sämre ersättning så ökar desperationen efter de jobb som finns med sämre lönekrav och villkor. Ju högre arbetslöshet, desto större press på de arbetslösa att ta jobb med löner under kollektivavtalet.

Saken blir heller inte bättre med den höjda fackavgiften. Folk tvingas prioritera mellan dessa båda avgifter och vad väljer man främst? Jo, den avgift som ger mat på bordet i händelse av arbetslöshet. Facket dräneras på medlemmar och arbetsgivarnas förhandlingsposition stärks.

Nu måste arbetarrörelsen mobilisera mot denna farliga utveckling men också kräva en ekonomisk politik för full sysselsättning, bort från cyniska inflationsmål med lagstadgad arbetslöshet. Med full sysselsättning minskar utslagningen i samhället med välbehövliga arbetsinsatser parallellt med en starkare facklig organisation när utbudet av arbetskraft minskar.

Fortsätter regeringen med sin politik kommer säkerligen en låglönemarknad att växa fram.
Vad skulle dåtidens svenska arbetarrörelse säga om de fick veta vad som komma skall?

Fahimeh Nordborg
är vänsterpartist och gruppledare i Trollhättan