Jag känner inte igen det Sverige jag kom till 1992

valkomp DC5EDD

Den 21 juni gick regeringen i lag med Sverigedemokraterna och Moderaterna och klubbade igenom den nya asyllagstiftning som kommer att splittra krigsdrabbade familjer och slå extra hårt mot kvinnor och barn. Det är ju inte så att de inte visste. De som ställde sig bakom beslutet är klart medvetna om att många familjer samlat alla resurser för att låta män göra den livsfarliga resan över Medelhavet i hopp om att kvinnor och barn skall kunna följa efter på laglig väg.

Beslutet klubbades av Björn Söder och SD:s ledamöter applåderade när stora försämringar av asylpolitiken röstades igenom. Detta är inte mitt Sverige sa Jonas Sjöstedt (V).
Bara två partier röstade emot förslaget, Centerpartiet och mitt eget parti Vänsterpartiet.
De nya reglerna innebär i korthet:
Tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta 2. Asylsökande måste ha jobb för att få stanna i Sverige 3. Splittrade familjer får inte återförenas

Lagförslaget fick ta emot skarp kritik när remissinstanser såsom myndigheter och organisationer skulle säga sitt. Kritikerna menade bland annat att integrationen påverkas negativt av de nya reglerna. ”Aldrig i modern tid har vi varit med om ett lagförslag som sågats så totalt av alla instanser. Vi har svårt att förstå att man samtidigt även lägger ett förslag om att barnkonventionen ska bli svensk lag. ”Vi får inte ihop den ekvationen”, sa Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare till Svenska Dagbladet tidigare i juni.

Arbetsförmedlingen uttalar sig i sitt remissvar på följande sätt: ”Regeln om anställning som grund för permanent uppehållstillstånd försämrar allvarligt möjligheten att tillvarata nyanländas kompetens och utgör ett hinder i myndighetens arbete för att motverka rekryteringsproblemen på arbetsmarknaden”.

Jag och mina söner kom till Sverige som asylsökande 1992. Det första jag gjorde var att skaffa mig ett lexikon för att lära mig det nya språket trots att det inte fanns någon hjälp att få. Min beslutsamhet att lära mig språket var till stor del baserad på att jag skulle kunna få permanent uppehållstillstånd, och det gjorde att jag kunde integrera mig i samhället och få jobb kort efter att jag hade fått stanna. Jag är ganska säker på att så hade inte varit fallet om jag skulle fått tillfälligt uppehållstillstånd och jag hade definitivt inte kunnat lyckas i samhället om mina barn inte hade kunnat återförenas med mig.

Vi i Vänsterpartiet är mycket kritiska till dessa ogenomtänkta och omänskliga lagar och kräver att de genast rivs upp.

Fahimeh Nordborg (V)
Kommunalråd i Trollhättan

 

En reaktion på “Jag känner inte igen det Sverige jag kom till 1992

  1. Klart att detta stör förutsättningar för de som kommer hit. Men i grunden är det bara en liten del av ett mer grundläggande bekymmer.

    Om vi har en gemenskap oavsett hur den ser ut. Vi kan kalla gemenskapen för Nyanlända, men det kan vara mycket mer. Det kan vara Sverige eller F.ns EU. Eller vi oss, ja var och en av oss.

    När folk förstår att man blir trampa på om man råkar befinna sig i fel fack. När det går fram att detta grundläggande skydd kan raseras för var och en av oss.

    När urinvånaren i var och en börjar ifrågasätta vad man kan ta från den som inget har? Om man kommer fram till samma som jag. Att man kan ta från dem framtidstro. En möjlighet att klara sig själv.

    När man börjar se att man på bredden har flyttat stora resurser till de som har mest i vårt samhälle. Vi kan kalla det avdrag, eller minskad skatt.

    När pengar går till omfördelning, så lär även löntagare få lön så det räcker till. Men allt har en gräns. När för mycket resurser går till för få. Lär de som har fått smaka egen medicin. När tillväxten kvävas till följd av brist på rättvis fördelning.

    När det händer, lär fokus flyttas till det riktiga bekymmret. Fördelningen av resurser i samhället.

    De nyanlända lär i detta sammanhang vara det enkla. Att var och en ska ha möjlighet att söka asyl, även inom landet. Det rör i grunden alla oss. Och ingen särskild grupp.

    Bara blåtta tanken på att bli av med familjen, dessutom av en regering som just har bestämt det. Var det en olycka förstod jag det.

    Som sagt, jag hoppas inte de radikala grupper i samhället vaknar. Kostnader för just flyktingar och anhöriga är mindre än vad vi gör av med på julklappar. Men presenteras som om statsbudgeten kokar sönder. Allt handlar om att prioritera rätt.

    När detta EU inte förmår reglera fördelningen av flyktingar. Kanske att det är dags för staten att återta kontrollen för att uppfylla Genevkonvetion. Men det är bara vad jag tycker.

    Regeringen kommer tvingas att ändra detta beslut. Eller ta bekymmer med minskad integration och ökad psykisk ohälsa för splittrade familjer. Samt påföljande kostnader för detta.

    Allt har en nota. Men man har ju blottad regeringens ansikte. Något jag räknar med finns kvar till kommande budgetsammarbete.

    Med vänliga hälsningar

    Svein Blikfeldt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *