Det är inte konstigt – avtalet är exceptionellt i sitt slag och många fackförbund fruktar att arbetsgivare i fler branscher kommer att vilja följa efter.

Det är inte konstigt – avtalet är exceptionellt i sitt slag och många fackförbund fruktar att arbetsgivare i fler branscher kommer att vilja följa efter.
– En metallare som förlorar jobbet får idag ut mellan 50 och 60 procent av sin lön i a-kassa, dessutom finns få möjligheter till utbildning och andra insatser från Arbetsförmedlingen. Högerregeringen har med sin politik skapat en situation där arbetslöshet är lika med ekonomisk och social ruin för många människor. Och själva poängen med den politiken är att facket ska pressas att gå med på sådana här lösningar, säger Josefin Brink.

– Att lönesänkningar inte är en bra lösning för att rädda jobb är en väl förankrad åsikt inom hela arbetarrörelsen. Men ska den linjen kunna upprätthållas i en extrem situation som den vi ser idag krävs en aktiv stat som går in med åtgärder både för att förhindra uppsägningar och fånga upp de som blir arbetslösa.

Vänsterpartiet har föreslagit ett statligt permitteringsstöd till de drabbade i industrin, som skulle möjliggöra en lösning liknande den Metall nu avtalat om, men utan att lönerna skulle behöva sänkas. Stödet skulle betalas ut för anställda som utbildar sig under en period istället för att arbeta. Företagen skulle vara medfinansiärer av utbildningarna, och inga uppsägningar verkställas under utbildningstiden. IF Metall har själva vädjat till regeringen om sådant stöd vid flera tillfällen, men fått blankt nej.

– Flera av Sveriges konkurrentländer har statliga permitteringslöner, så det är inget märkligt med det. Men den borgerliga regeringen anser att arbetarna ska betala de dåliga tiderna ur egen ficka, och applåderar istället det nu ingångna avtalet. Ilskan över det här ska riktas mot Rosenbad och mot de direktörer som unnar sig både lönehöjningar och bonusar medan folket på golvet får ta hela smällen, avlutar Josefin Brink.

Uppdaterades: 11 mar 2009