Låtsasmotioner i syfte att få publicitet
Rita Paulsson Svensson (L) och Dan Möllengård (-) är extremt flitiga på motionsfronten. 19 september besvarades motioner om läxhjälp och om nolltolerans mot mobbning. Även motion om kulturombud inom äldreomsorgen från (L). Majoriteten, (S), (V) och (Mp), yrkade avslag på samtliga. Läxhjälp finns på många skolor och bör vara frivillig att anordna och kulturaktiviteter liksom kulturarrangemang inom äldreomsorgen finns i stor omfattning. Vad gäller mobbning i skolan är det redan nolltolerans utifrån gällande lagstiftning (Skollagen och Diskrimineringslagen). Man lämnar med andra ord in motioner om sådant som redan existerar och t.o.m. finns lag på. Ambitionen är uppenbar: man vill ge sken av engagemang och humanism och därigenom få positiv publicitet och inte minst påvisa att majoriteten inte gör tillräckligt. Två flugor i en smäll. Låtsasmotionsstrategin är troligtvis en centralstyrd oppositionspolitik modell (L) vilket följande tyder på.
I september 2015 lämnade (L) in en motion om motprestationskrav vid försörjningsstöd och att det borde införas i Trollhättan. Det finns sedan decennier en praxis som baseras på Socialtjänstlagen (SoL) 4 kap 4 §. Den handlar om att kommunen har rätt att begära deltagande i kompetenshöjande praktik om AF inte har planerat någon arbetsmarknadsåtgärd för personen ifråga, i lagtexten avses unga upp till 25 år eller strax över. Paragrafen tillkom 1998 då arbetslösheten var historiskt rekordhög i Sverige, mellan 10–12 procent. En stor andel var unga och kostnaderna för kommunerna steg kraftigt. Många kommuner, däribland Trollhättan, var tidigt ute och ställde motprestationskrav till alla, oavsett ålder. Syftet var att avskräcka från att ansöka om bidrag och därigenom minska kostnaderna. Forskning har visat att många tackar nej när motprestationskrav ställs; man hittar andra sätt att försörja sig, inte alltid inom lagens ramar.
Förfaringssättet, som egentligen strider mot lagens mening, har varit praxis i Trollhättan i snart 20 år. Konsekvensen är dock kontraproduktiv då det uppstår en inlåsningseffekt. Eftersom vi sedan mitten av 1990-talethar massarbetslöshet lever många av försörjningsstöd under långa perioder vilket inte var lagstiftarens avsikt. Lagen arbetades fram under 1970-talet då arbetslösheten var försumbar vilket är förklaringen till den låga nivån. Socialbidraget är avsett att vara ett kortvarigt bistånd. Ju längre tiden går desto fler betraktar praktiken, 40 tim/vecka, som ett jobb vilket som helst varför många helt slutar söka jobb. Många går på praktik i åratal. Kommunens kostnader permanentas istället för att minskas.
/Fahimeh Nordborg (V)