På senare år har det blivit allt vanligare med differentierade taxor inom kommunens avgiftsbelägga verksamheter bl.a. inom omsorg och kultur. Differentiering av taxor handlar om en uppdelning av taxor utifrån hur mycket man använder en viss service. Det nuvarande systemet är oftast i två steg, låg taxa med ett ganska stort intervall upp till den höga taxan som inte har någon övre gräns för användande. I förra veckan beredde kommunstyrelsen ändringen av taxa för boendestöd. Enligt tabell 1 och 2 nedan görs en jämförelse av de båda systemen.

Tabell 1 Nuvarande fördelning

Tabell 2 Förslag till fördelning med fyra nivåer

Grundorsaken till förändringen är att kommunen måste få in mer pengar via avgifter för att finansiera verksamheterna. Som kompensation till höjda taxor differentierar man taxan och samtidigt skapar ett ”rättvisare system”. Men är det verkligen mer rättvisa vi skapar eller är det bara ännu en marknadsanpassning av vårt samhälle?

Frågans kärna är inte om taxan ska höjas utan hur den höjs. Motiveringen ”Det är ju faktiskt mer rättvist så här… ” duger inte åt oss Vänsterpartister. Tittar man närmare på det föreslagna systemet är det inte på den differentierade taxan som genererar nya intäkter till kommunen utan att man sänker högsta avgiften från 9,5h till 8h. Konsekvensen av att differentiera taxor på det här sättet är att vi som människor tvingas tänka efter marknadens lagar. Vår efterfråga kommer att vägas mot en kostnad istället för ett behov. Vad är det för rättvisa i det?

För att skapa ett rättvist samhälle måste alla människor bidra efter bärkraft och inte utifrån hur mycket stöd man själv behöver ifrån samhället. Vi måste se kommunala taxor som en viktig del av vårt progressiva skattesystem.

För oss med det socialistiska idealet som ledstjärna handlar rättvisa att man får den service och hjälp man behöver, inte det man betalar för.

Tobias Sandberg Ordförande

Uppdaterades: 16 sep 2013