(L) påstår att man vill motverka klassamhället. Den avreglerade marknadsekonomin, som man är en ihärdig förespråkare av, leder dock till att klyftorna ökar vilket är precis vad som har hänt i Sverige och många andra länder. Kapitalets frihet är oförenlig med individens frihet och rätt till ett värdigt liv. Likväl hävdar man att en mindre stat med mindre skatteintäkter ökar den enskildes egenmakt. Men: Skatteintäkter och fördelningspolitiska reformer är själva förutsättningen för dels en resursstark vård, skola, omsorg, dels för ökad jämlikhet.

”En skola för alla” var det sena 1980-talets valspråk men utvecklingen efter kommunaliseringen 1991 och privatskolereformen 1992 (”det fria skolvalet”) har gått i motsatt riktning. Privatiseringar av offentliga verksamheter har dock det gemensamt att på marknaden förvandlas människor till varor. Skolinvesterare vill ha vinst, om så till priset av elevers olycka. Marknaden har alltid rätt även när resultatet blir fel och det går ut över människors livschanser och livskvalitet. Det som absolut inte får vara en klassfråga – tillgången till likvärdig utbildning – har i högre grad än någonsin tidigare blivit en klassfråga. Den björklundska klåfingrigheten i egenskap av utbildningsminister 2007 till 2014 förvärrade problemet.

Den ansvarige för PISA-mätningarna talar om växande klyftor inom det svenska skolsystemet, skillnader som har med föräldrarnas studiebakgrund att göra; det går fortsatt betydligt bättre för barn till akademiker än för barn till lågutbildade och skillnaderna har förstärkts! Barn till högutbildade får högstatusjobb och barn till lågutbildade får (i bästa fall) lågstatusjobb. Det råder inga gratis busskort bot på.

Fahimeh Nordborg (V)
kommunalråd
vice ordförande i utbildningsnämnden

Uppdaterades: 17 jan 2017